Du har garanterat läst mängder av vinrecensioner, även på den här bloggen, där ett vins doft beskrivs i termer som de i rubriken. Eller kanske tobak, diesel eller läder.
Men är det här verkligen doftsensationer man vill ha i ett vin!?
Ja, det är det faktiskt – i lagoma doser. Hela grejen med bra viner är ju komplexiteten, de många bottnarna, de små eleganta nyanserna. Och i rätt balans blir den här typen av dofter alldeles lysande. Dessutom är det här något man framför allt känner i doften, inte i smaken.
“Kattkiss på en krusbärsbuske” är till exempel en vedertagen beskrivning (och ett enkelt sätt att skilja ut vinet vid en blindprovning) av viner på druvan sauvignon blanc – och ja! det stämmer faktiskt. Testa nästa gång du har ett sådant vin i glaset.
Riesling med ålder får ofta en ton av petroleum, ungefär som symaskinsolja. Nebbioloviner från Piemonte har alltid en nyans av medicinskåp, framför allt aceton. Och i kombination med övriga dofter – svamp, blöta löv, kryddor, kött, tryffel – blir kombinationen helt enkelt fenomenal.
Så nej, den här typen av ord är inte bara krystade försök av vinskribenter att hitta på fyndiga beskrivningar, det finns faktiskt fog för begreppen. Och ja, de här doftnyanserna är högst önskvärda.
Det finns även dofter som man inte vill ha i vin, dofter som tydligt signalerar att vinet är defekt. Till exempel fuktig jordkällare, våt kartong, ättika eller ruttna ägg.
Men mer om det en annan gång!