Alltså, är det åldern eller det faktum att jag numera är pappa till en ettåring? Känns som att nojorna och febern inför längre flygresor bara blir värre och värre.
Förutom att det, som alltid, känns som att jag glömt hälften av packningen har jag börjat få någon slags växande flygrädsla. Eller kanske snarare klaustrofobi: när jag börjar tänka på att man sitter i ett metallrör tiotusenmeter upp i luften tillsammans med fyrahundra andra människor blir jag helt enkelt lite…spak…
Detta botades på Arlanda i morse med en klassisk charterfrukost: En stor stark och en whiskypinne. Funkade!