Var på en provning med Buffalo Trace Distillery härförleden, vilket var en lysande crash course i grundsmakerna i olika amerikanska whiskystilar. Det finns ju hur mycket som helst att lära om amerikansk whisky, men idag tänkte jag bara kort beskriva skillnaden på de vanligaste stilarna.
För det första: för att få kallas för bourbon måste whiskyn innehålla minst 51 procent majs, men det kan vara betydligt mer. Övriga procent i mixen utgörs vanligen av vete eller råg, och ibland korn. Och med utgångspunkt från det kan man i en provning ganska lätt avgöra ungefär hur receptet för respektive whisky ser ut: majsen ger smaker av sötaktig fruktighet, vete bidrar med en mjuk och len honungston, medan råg bidrar med krydda och pepprighet.
Ett tydligt exempel på en bourbon där vete spelar andrafiolen är Maker’s Mark. Här används ingen råg över huvud taget utan, förutom majs, mestadels vete och ett uns korn. Det ger också Maker’s den karaktäristiska mjuka och eleganta rundheten.
En whisky som karaktäriseras av hög andel råg är exempelvis Bulleit Bourbon – tänk på de kraftiga och kryddiga tonerna nästa gång du smakar.
Om andelen majs är mindre än 51 procent får det inte längre kallas bourbon, utan då benämns whiskyn utifrån huvudingrediensen: Rye whisky måste enligt lag på motsvarande sätt göras på minst 51 procent råg – och Wheat whisky ska alltså innehålla minst 51 procent vete.
Det finns även en del andra varianter av amerikansk whisky – Corn whisky och Moonshine whisky till exempel – men mer om det en annan gång.